myyzaane.blogg.se

 

 

Kvällen den 28 april låg jag i en sån där stenhård och obekväm säng på akuten och fick höra: "du får åka hem när febern har gått ned". YES tänkte jag! Härligt! "Då får jag nog åka hem imorgon"

Men så blev det inte. Jag blev inlagd på kirurgiavdelning 8 akutvård Västerås och detta ställe blev mitt andra hem i 53 dagar. Jag har klistrat in lite statusar från min facebook som jag hade som en typ av dagbok men jag har även skrivit lite annat om saker som hänt. Tänkte skriva lite mer om vistelsen i Västerås innan vi går vidare till nästa kapitel.

 

I Västerås satte dom i en sond i min näsa som jag fick mat genom, datum står i förra inlägget. Denna hade jag enda tills jag blev opererad nu i Uppsala, där tog dom ut den så nu får jag näring i dropp via venporten. Jag kunde alltså inte äta för att det var så trångt i halsen på grund av tumören från o med 28 april och så kommer det vara några veckor till.

 

I början av tiden på avd 8 hade jag dubbelrum. Jag delade rum med flera olika personer eftersom jag låg kvar där längre än vad dom flesta gjorde. Jag minns att den första personen jag delade rum med var en dam på 95 år, Ingrid heter hon. Hon hade också en tumör fast i tarmarna och fick stomipåse på magen. Tyckte så synd om henne. 95 år gammal och behöva få stomipåse!! Vi delade rum i flera dagar och vi pratade sent på kvällarna. Det var spännande att höra hennes historier från förr i tiden, allting var så annorlunda då. 

 

Jag kommer ihåg en dag när jag skulle få min första permission efter 8 dagar som inlagd. Jag skulle åka till Gröndal för att kolla drifting och träffa saknade vänner. Kvällen innan jag åkte pratade jag och Ingrid om bilar och jag förklarade att jag skulle åka till en motorsportsarena och titta när dom kör drifting med bilarna. Hon bad mig fota och filma och det lovade jag att göra, klockan blev mycket och det var dags att sova.

 

Lördag 6 maj var det dags att åka mot Gröndal! Sköterskan kom in för att koppla loss mig från droppet så jag kunde klä på mig och åka iväg. Ingrig log och såg så glad ut, hon förklarade för sköterskan att jag minsann skulle åka och kolla på bilar och att jag hade lovat att fota och filma för att visa😄 Jag blev hämtad på sjukhuset av Hannes och Kevin och vi var på Gröndal i flera timmar innan det var dags att åka tillbaka. Det var det jobbigaste jag varit med om. Att åka tillbaka.

 

Att vara instängd i över en vecka för att sedan få vara ute en dag med sina vänner och ha kul och sen ska man in igen!? Så kände jag varenda gång jag fick mina dagspermissioner. En längtan över att få vara ute och en ångest över att behöva åka tillbaka till sjukhuset.

 

 

Sista tiden på sjukhuset efter sondinsättning, svp-operation och alla försök till vävnadsprover låg jag inne på grund av att smärtan var svår att behandla då jag inte kunde svälja medicin så den fick jag ta genom nålen. Tillslut hittade läkaren ett läkemedel med smärtstillande som man kunde lägga under tungan och det fungerade! jag hade permission över helgen och sen när jag åkte tillbaka till sjukhuset på morgonen, måndag 19 juni, blev jag utskriven 🙌🏻.

 

Under tiden jag var inlagd i Västerås strulade läkarna till det hela tiden. Dom lovade operationer som inte blev av och allt blev framflyttat hela tiden. Det är därför vårdtiden blev så lång. För om allt hade gått som det var planerat så hade jag gjort en vävnadsoperation redan vecka 17.. Då hade jag kunnat varit frisk redan i våras men nu blev det inte så. Jag har missat hela sommaren för allt har skjutits upp hela tiden.. Men det är som det är. Jag är väldigt irriterad över att det är som det är men det är något jag måste släppa. Det kommer komma så många fler sommrar som jag kommer kunna spendera ute i friheten och som frisk! ☀️💦🍉🍓🍍🍦🍹