Första gången ute och sista operationen!
I söndags var jag ute för första gången på 6 veckor. Helt sjukt vilken konstig men skön känsla! Att få höra ljuden av bilarna som åker förbi, fåglarnas kvitter, människor som pratar allmänt. Att få sitta i värmande solsken och bara vara. Det var helt underbart! Detta hade inte varit möjligt om det inte hade varit för att min bästa vän Madde var här! Tack så jättemycket för att du spenderade hela din söndag här på sjukhuset med mig 💗
Känner mig mer fri nu när jag inte längre sitter fast i sängen! Nu har jag alla dränagepåsar och dropp osv på mitt gåbord så jag kan gå runt i rummet iallafall. Jag brukar gå promenader med personalen i korridoren minst en gång per dag för att stärka musklerna och jobba på konditionen litegrann. Förra veckan började jag gå i trappen här på avdelningen för att träna ännu mer! Igår hann jag med att gå två gånger i trappen. Tidigare har jag bara gått två gånger och det har varit under olika dagar. Igår gick det bra att gå så mycket men vissa dagar orkar jag inte ens gå upp ur sängen. Jag måste hela tiden lyssna på min kropp, höra vad den säger. Om jag inte gör det slutar det oftast med att blodtrycket sjunker och jag blir svimfärdig o börjar kräkas.
Jag började skriva detta inlägg igårkväll och jag tänkte uppdatera det lite då jag råkade somna😂
Nu är det så att jag är slangfri! Var ner på operation idag. Den sista operationen jag behövde göra! Dom gick ned med gastroskop och kollade hur det såg ut i halsen och magen. Hålet i magen hade läkt! (Det som har gjort att vätska läckte in i lungorna och i buken). Vilket betyder att jag ska få börja dricka imorgon😃 Jag har inte druckit sen den 18e juli!Undra hur magen kommer reagera.. vi får ta allt lugnt och försiktigt.
När jag vaknade där på uppvakningsavdelningen skulle jag rätta till tejpen på sondslangen bakom örat men jag kände att tejpen var borta, så jag drog handen över kinden och näsan och upptäckte att sondslangen var borta! Det blev en riktigt bra överraskning för enligt plan skulle läkarna bara kolla ner i magen och ta bort det sista lungdränaget ☺️
Så nu har jag inget dränage i lungan och jag har inte någon slang i ansiktet! Det känns så härligt och jag vet inte riktigt hur jag ska försöka vänja mig att vara utan eftersom jag har haft en sond i näsan ända sen3 maj! Det är i över 4 månader, helt galet! Ett steg mot ett normalt liv och det känns bra, riktigt bra. Dock säger läkarna att det kommer ta mellan ett till ett och ett halvt år tills jag är helt återställd i kroppen muskelmässigt så jag kan köra cross, eftersom jag har gått ner 8kg i vikt.. så säsong 2019 sa läkaren att jag skulle satsa på. Men jag tänker köra på nu med rehabträningen så jag ska kunna klara av att köra hoj sommaren 2018! Självklart ska jag lyssna på kroppen och inte ta i för hårt men målet är 2018. Mvh en jätteglad My